Gårdagen var inte kul för varken mig eller matte, minst för matte förstås men den här dagen har väl inte varit så mycket roligare för hennes del heller...
Ambulanspersonal kom för att kolla hennes tillstånd. Social och nyfiken som jag är blev jag glad över besöket och följde noga vad de pysslade med. Personalen tyckte att jag var en fin katt. De tyckte att jag såg yngre och piggare ut än de 17 år som jag blir i mars. Den ena av dem hade själv en katt, en hemlös honkatt som han hade tagit hand om. Det var väldigt snällt gjort av honom, tycker jag..
Det slutade med att matte hamnade på akuten i Köping. Där blev hon kvar hela dagen. Efter alla noggranna undersökningar konstaterades att det inte finns något fel på hennes hjärta i alla fall. Det har det aldrig varit i och för sig. Läkaren kunde inte komma fram till vad som orsakat det hela så matte fick åka hem. Hon kom hem sent och där låg jag på sängen i den kolsvarta lägenheten och väntade...
Nu kan hon bara vänta på att hennes husläkare ringer...
Matte har fortfarande ont och mår pyton men inte som igår. Hon har skjutit upp städningen, även om hon våttorkade alla golven idag....
Matte åkte ut på längre runda idag vid 11-snåret för att få lite frisk luft. Det var +5 grader det kändes nästan som vår i luften, sa hon. Vad hände då? Jo, just på det här stället fick hon punktering på vänster bakdäck. Matte tyckte redan när hon körde ut elrullstolen att det kändes lite märkligt och kollade däcken men såg inget avvikande. Troligen var det pyspunka redan då. Bara en tidsfråga innan detta skulle hända med tanke på allt grus....
Det var inte kul för matte att försöka ta sig hem. Där framme vid apoteket tog hon vänster, körde förbi vårdcentralen fram till fotbollsplanerna, förbi dem och sporthallen för att sedan köra uppför den långsluttande backen förbi skolan och sedan ut på vägen förbi fritidsgården för att till slut närma sig vårt hus. En ganska lång sträcka. Det lät som ett tröskverk när matte kom körandes i allt grus på gångvägarna och det gick ju inte fort precis.
Nästa procedur var att köra in elrullstolen i hissen och sedan komma ut ur den och efter många om och kunna köra in i lägenheten. Hon lyckades men Robban får vända elrullstolen så att den står åt rätt håll när han kommer på lördag.
Matte ringde till Hjälpmedelscentrum och en tekniker kommer troligen på onsdag.
Matte var nu helt slut efter denna minst sagt jobbiga runda men hon är glad att hon har ett punkteringsfritt däck fram, för hade hon fått punka där hade hon aldrig tagit sig hem för det går inte att styra elrullstolen då..
Vid fotbollsplanerna blev en liten hund skrämd när matte kom åkandes, troligen då av oväsendet. Matte stannade och pratade med både hunden och ägaren och lät dem sedan gå iväg en bit innan hon sakta fortsatte den jobbiga vägen hem...
De flesta färdtjänstkunder som Robban har kört är artiga, trevliga och tacksamma, en del nästan för tacksamma då de nästan ber om ursäkt för att de har ringt efter en bil men så finns det undantag och idag hade han en kund som han har kört tidigare och som ofta åker kortare sträckor och som klagar på en det ena och andra varje gång.
"Hur kan de skicka en sådan här bil till mig?", frågar hon Robban. "För att den är ledig och att Färdtjänst har godkänt den". "Ja, men jag ska sitta fram" "Det går inte för det finns inget säte här framme. Den här bilen är lättare att komma in i och rymligare där bak än övriga bilar, så du kommer nog sitta bekvämt ändå", svarar Robban. Människan skulle alltså bara åka en mycket kort sträcka och ändå ha mage att klaga på val av fordon. Även när hon tidigare har åkt i någon av de andra bilarna har hon alltid klagat på något..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar